Den värsta på länge och jag hade nästan förträngt känslan av total rädsla. Gick upp tidigt i morse för att åka på mitt andra ultraljud, första ultraljudet i tisdags så tyckte inte sköterskan att hon fick se hjärtat och dess kamrar tillräckligt bra så hon ville att vi skulle komma tillbaka.
I dag va vi där igen, men inte heller den här sköterskan fick det att stämma och det kallades in en överläkare.Dom tyckte att den vänstra kammaren såg mindre och grundare ut än den högra + att skiljeväggen mellan dessa va sne så vi skickades omedelbart till Göteborg/östra till specialist mödravården för att träffa en specialläkare.Oron jag kände på vägen ner till Göteborg va den värsta på länge, till en början så snurrade det i huvudet och jag kunde inte stoppa tårarna, tillslut kände jag mig helt tom på känslor.
Specialistläkaren på Östra tittade länge och väl i total tystnad, han lyssnade och halvtimmen medan han höl på va helt outhärlig tills han tillslut va färdig och kunde meddela oss att allt såg bra ut, han kunde inte hitta några avikelser.Tack gode gud för det. Dagen fick ett lyckligt slut men fy fan va rädda vi va.
Usch! Fy vilken jobbig dag du måste haft. Skönt att det slutade bra!
SvaraRadera