Organdonation

Skulle du donera dina organ efter din död om det va möjligt?

Det skulle jag!
Bristen på organ är stor, 600 personer finns uppsatta på väntelista för att få ett eller flera organ, och många dör i väntan på ett nytt organ. I dag finns det ca 1,5 miljoner människor anmälda till donationsregistret men det är långt ifrån alla avlidna som får donera, för att en donation ska vara möjlig så ställs vissa krav, döden måste vara fastställd, hjärnan måste vara helt död, men organen måste vara syresatta, alltså måste personen vara kopplad till respirator vid dödstillfället. När det gäller vävnadsdonationer så är den möjlig när andning och blodcirkulation upphört, det innebär att människor som avlidit på andra ställen än sjukhus kan vara möjliga vävnadsdonatorer, man har 48 timmar på sig att ta till vara på vävnader.
Donationsregistret på socialstyrelsen inrättades 1996 i samband med att den nya donationslagen trädde i kraft, en anmälan till donationsregistret har samma värde som att ha meddelat anhöriga eller fyllt i ett donationskort.

Jag tog ställning på drygt 2 år sedan och anmälde mig till donationsregistret då jag tyckte att det va viktigt. Jag vill inte att mina anhöriga ska behöva ta ställning till eller mot min vilja när jag inte längre lever. Jag är fortfarande ung men det är inga garantier för ett långt liv.Jag respekterar andras val då det kanske inte är lika lätt för alla andra som det varit för mig att ta ställning, där tro och tex syn på vad som händer efter döden kan komma att spela in. Jag tror att efter min död så är inte kroppen mer än ett tomt skal, jag tror att min själ vandrar vidare men inte att jag är i behov av min kropp. Jag vet att det inte är stor chans till att just mina organ behövs, men ju fler anmälda desto större chans att rädda liv.
Kan jag efter min död rädda ett enda liv med hjälp av mina organ, någon kanske får behålla sin mamma, farmor eller morfar, det är viktigt för mig.

Donationsrådet