Sitter här en fredagskväll, kl börjar närma sig läggdags men jag finner ingen ro till att sova.Lillan ligger här bredvid och det neda som kan skänka mig lite ro och frid i kroppen är att höra hennes lätta andetag, Om kärlek skulle kunna beskrivas med ett enda ord så vore det med hennes namn, hennes person, hon är hela min värld.
I dag har varit en sådan dag då man önskade att man aldrig vaknat. Jag är i behov av en förändring och det är snart, för att orka. Det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet, men vad händer när det lämnat en? Jag har väldigt svårt för att känna hopp just nu, trotts att jag inbillat mig länge att allt löser sig, jag brukar vara den som uttalar den meningen så har jag svårt för att tro på det själv alla gånger. och i dag har varit en sån där dag då allt har känts värdelöst, När man känner att man inte orkar. det är väl mina graviditetshormoner som spökar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar