Rädsla

Jag har tidigare skrivit att jag inte va rädd för att få ett till "sjukt" barn, det kanske va min gammla blogg jag skrev det i men jag va nog inte riktigt ärlig. På lördag går jag in i vecka 19, jag har ännu inte varit på något ultraljud och jag är livrädd för att något skulle vara fel. Jag drar mig för det, det är fel men det man inte vet har man inte ont av säger dom ju.
 Jag har börjat oroa mig väldigt mycket.Jag oroar mig för allt just nu, för att jag skulle vara skengravid, för att barnet skulle vara dött eller sjukt.jag är livrädd för att det skulle visa sig att det är något fel.
Det fins alltid dom som har det värre, och min dotter föddes bara med en tumör och hon lever men rädslan man hade då vill jag inte uppleva igen.Förtvivlan och maktlöshet.När jag såg min dotter efter operationen kopplad till respirator så dog en bit av mig, det va det värsta dygnet i mitt liv. jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen. men jag vart en erfarenhet rikare.

"Monster tumör"

monster tumör, eller sacrococcygealt teratom som är den rätta benämningen på denna typ av tumör är ganska ovanlig, ca 5 barn i sverige föds med detta, ca 1 på 20 000 om man räknar med att det föds ca 100 000 barn. Ordet teratom betyder på grekiska MONSTER och syftar till att tumören i sig kan bli groteskt stora, som i Nicola Ellingtons, 26 (aftonbladet 05/26) fall. Tumören inehåller celler till tex Hår, hud och naglar doc ej några organ och drabbar barnen redan i fosterstadiet då det igentligen skulle ha varit ett barn till men i stället börjat växa som en tumör på det levande barnet.
jag har tidigare skrivit en del om detta då det drabbade min lilla dotter men kunskapen om detta i sverige verkar inte vara den bästa, information får man till största del skaffa fram själv, genom Amerikanska sidor och liknande.
Det ovanliga i den här kvinnans fall var att den upptäcktes först i vuxen ålder, kan kanske bero på att den vid födseln va så liten, omodern ultraljudutrustning? eller slarv vid ultraljud, vad vet jag? men i min dotters fall så berode det på slarv. Men tur som jag ändå hade så upptäcktes den vid födseln och kunde opereras bort vid 2 veckors ålder, hon är i dag frisk men går på regelbundna kontroller.
För ett par år sedan så stötte min sambo på en man som även han hade haft denna sortens tumör och opererats vid 25 års ålder, tyvärr så han jag aldrig prata med honom själv om det, hade varit mycket intressant att få komma i kontakt men någon annan. jag har under åren kommit i kontakt med några andra föräldrar men det har inte varit annat än korta samtal, jag har svarat på frågor, Som förälder så målar man gärna fan på väggen, inte konstigt när det gäller ens barn och att då har fått tala om min historia, med väldigt lyckligt slut trotts alla känslor man upplevde just då har varit skönt att kunna berätta och lugna ner drabbade föräldrar, något man själv hade behövt just då.
det jag i dag vet om detta är att de är godartade men beroende på storlek och andra faktorer kan vara påfrestande för barnet, barnet blir ju lite som ett "värd" till tumören.

Om mig

Petra heter jag och jag är 23 år, jag är mamma till en liten tjej född 06 och väntar just nu mitt andra barn med min nuvarande sambo.Min dotter föddes med en tumör, en så kallad tvilling cysta och opererades när hon va två veckor gammal, jag va vid tidpunkten ensammstående och det va en mycket jobbig tid för mig. Som  ung nybliven mamma så tror man ofta att det ska vara rosenrött att få barn men så är inte alltid fallet, något jag och många andra får erfara.
Men lillan är en liten envis tjej och klarade detta gallant, och är nu en frisk och go och glad tjej på fyra år.Hon går på regelbundna kontroller en gång om året men än så länge så ser allt bra ut.

det andra barnet är beräknat att komma i slutet av januari 2011, det är en spänande upplevelse då jag inte riktigt fick tid att njuta av graviditeten med lillan pga av osämja med biopappan.